Why are you running, man?

Ingen har knappast gått miste om att jogging blivit en allt populärare idrottsgren under de senaste åren. Men varför joggar så många egentligen? Och varför springer jag?

Jag tror att en orsak är den ekonomiska nedgången (kan man säga så? Nåja, ni vet vad jag menar) vilken tvingar människor att prioritera vad de investerar sina pengar i och i alla fall här i huvudstadsregionen är medlemskap på gymmen löjligt dyra. Om man varje månad tvingas vara rädd för att mista sina arbetsplats vill man kanske inte satsa sina sista slantar på ledd träning, vilket ju i sig är synd eftersom det är viktigt att sköta om sig själv och sin kondition för att orka i vardagen - speciellt om den plötsligt fylls av motgångar! Gymtimmarnas schema är också anpassat för folk som arbetar mellan klockan 8 och 16 på vardagarna, vilket en stor del av befolkningen gör. Men hur blir det med dem som tvingas jobba utanför den tiden - när skall de hinna delta i gymtimmarna?

Att jogga kräver inget mer än ett par ordentliga joggingskor. Extra-bonus är det förstås att ha kläder som andas och som håller en både varm och torr. 
Jogging kan man hålla på var som helst och när som helst - det enda som krävs är en väg eller en stig.

Själv började jag jogga, mer eller mindre aktivt, för några år sedan vid sidan om fotbollsträningarna (tränaren uppmanade oss att träna löpning utöver träningarna och jag lydde snällt..). Länge sprang jag samma sträcka, ca 4km lång, men började sedan sakta öka sträckan. Hösten 2009 lyckades jag få en spricka i vänstra knäskålen och hoppade med kryckor med benet i ortos (en sorts stödskena) i 2 månader och höll, som ni säkert förstår, en rejäl paus med joggingen. Då jag äntligen rehabiliterat knä och de stödande musklerna började jag träna mer målmedvetet och sprang, till skillnad från de flesta motionärer, året runt (jep, även då temperaturen sjönk under -15 grader celsius - det gäller bara att ha rätt utrustning!) 

Tyvärr överdrev jag med träningen och insjuknade allvarligt och tvingades avsluta träningen helt och hållet för en månad. Under den perioden hann och tvingades jag fundera över hur jag skulle bygga upp tränandet och varför jag över huvudtaget joggar - för att må bra eller för att riskera hälsan? Jag kommer säkert för evigt att minnas blicken i den bekanta läkaren som ställde min diagnos och bad mig att lugna ned mig: blicken var fylld av oro och fick mig att tänka: är det verkligen värt det? Efter den första lunginflammationen började jag jogga för fort och insjuknade pånytt och fick träningsförbud i en månad till. Jag lärde mig av mitt misstag och började träna i en betydligt långsammare takt och satsade på att lyssna på kroppen.


Första milstolpen i min träningskarriär blev när jag sprang 10 km i ett sträck efter de båda pneumonierna. Oj så stolt jag var över mig själv!


Följande milstolpe inträffade våren 2011 då jag ex tempore en morgon beslöt mig för att springa ett halvmaraton (20 km) till båtstranden, där jag visste att föräldrarna var på bryggtalko. Utan att avslöja min plan för någon styrde jag stegen mot vägen och påbörjade min färd. Jag hade beslutit mig för att sluta springa direkt om det skulle börja kännas illa och kände på det sättet ingen press på mig att måsta lyckas. Efter 10km stannade jag vid den lokala bybutiken och tankade en trip-saft och var överraskad över hur lätta benen ännu kändes. När kanske 3 km återstod började stegen bli tyngre och tyngre, men då vaknade den lilla målmedvetna kraften inom mig och tvingade mina ben att fortsätta. Som tur var det endast benen som led - andnöd eller ett eventuellt sting skulle nämligen ha fått mig att avbryta direkt. Ett annat moment, som jag säkert kommer att minnas för evigt är då min blick mötte mammas då jag sprang ned för backen till stranden. Jag minns hur hela hennes ansikte började le och hon sade högt något i stilen med "voi hitto tota kakaraa". Jag var så stolt, så stolt över mig själv! I did it och ännu helt ex tempore!

Orsaken till att jag beslöt mig för att skriva detta inlägg var att jag kände ett behov att dela med mig och skri(k)va om min glädje och enormt bra fiilis som fyllde min kropp efter den 47 minuter långa joggingturen Kampen-Mejlans-Sandudd runt-hem = ungefär 7 km som jag precis kom hem från. Det kändes motvilligt att bege sig ut i mörkret, men redan efter ½ km kändes kroppen varmare och jag fick en bra rytm på stegen och lät bara benen styra stegen. Det är svårt att beskriva den s.k. flow-fiilisen som jag fylldes av och den euforiska känslan som jag, trots att jag redan duschat och suttit inomhus en stund, har.

Jag tycker det är viktigt att alla hittat sin "egen idrottsgren", altså ett sätt som de gärna motionerar på och som ger dem en bra känsla. Jogging är min gren och det har jag insett efter både mot- och framgångar.

bilderna från google kuvahaku och weheartit

A new face with MAC

Jjahha. Ibland känns det jobbigt att vara studerande och praktikant, då man får få olönad på jobb 35h/vecka och stiga upp när det är som mörkast. Imorse kändes det ganska motvilligt att vakna, men jag piggnade snabbt till efter dagens första patient: en super-charmig 3 månadef gammal blåögd kille. Föräldrarna var så lyckliga och allt var frid och fröjd och jag glömde för en stund att jag är studerande. Men pang på rödbetan - hur gick det sedan? Alla klienter är inte lika positivt inställda till studerande och ber att få vara på tumis med sin hälsovårdare (= min handledare). Då går jag självklart leende ut, sätter mig ned och suckar. Samtidigt som jag respekterar de blivande mammorna kan jag bara inte låta bli att känna mig onödig: gratis, onödig arbetskraft med en bok i famnen. Tacka skyarna för 3G-nät vet jag..
Nåja, tillbaks till ämnet. Min hud är en konstig blandning av bland- och torr hy, vilket framkommer speciellt på vinterhalvåret då kinderna, området runt näsan och pannan torkar och flagar hud. Jag prisade för en tid sedan ivrigt mina BareMinerals-makeups som jag beställde via FeelUnique.com och marknadsförde för hur de passar ALLA hudtyper. Tyvärr är jag tvungen att svälja mina ord, åtminstone delvis, efter att ha sett mig själv i spegeln: de torraste områdena i mitt ansikte framhävs av de finfördelade mineralpuderkornen i stället för att få huden att se fin ut. Åtminstone med min hud tycks mineralerna fungera bäst då huden inte flagar (vilket jag ju måste åtgärda genom att ge den mer fukt = fuktande ansiktsmask ikväll, check!).
Så igår styrde jag stegen mot varuhuset därjag vet att jag får god service: Stockmann. Stereotyp finlandssvenskt, ja, men vill jag vara säker på att få bra service går jag faktiskt dit och njuter av att biträdena fjäskar runt mig, eftersom de faktiskt kan sin sak! Satte mig i stolen hos MAC och lät biträdet testa rätt foundation och nyans och lät Visa-kortet sjunga glatt. Passade på att ÄNTLIGEN köpa en pensel att breda ut foundationen med (vilket alla proffs rekommenderar) och redan efter en gångs användning av min nya MAC Studio Fix Fluid-foundation är jag helt såld: huden är matt, färgen är jämn och kinderna känns lena. Jag tror det är bäst att hålla sig till en krämigare foundation såhär på vintern och återgå till mineralerna när temperaturen börjar stiga igen.

Remington sleek & curl

Till födelsedagspresent (ja, födelsedag hade jag ju för en månad sedan) fick jag en hårtång av sambon - exakt det jag faktiskt önskat mig! Många talar för GHD-tången, men eftersom jag ändå använder hårtång såpass sällan (max. 1 gång i veckan) tycker jag det är onödigt för mig att satsa så mycket pengar på en. Ja, prisen på en GHD rör sig kring 100-200€. Om man hör till dem som använder tången dagligen, kan det däremot vara en prisvärd vara eftersom den håller temperaturen jämn, varmar fort och glider fint på håret.

Nåja, men tillbaks till tången som jag fick, nämligen Remington Sleek and Curl.

Med tången följde en DVD-skiva med tips på hur man kan skapa olika frisyrer med hjälp av sin Remington, men eftersom jag är så otålig hann jag aldrig titta på skivan, utan började direkt expremintera själv framför spegeln. Som ni säkert gissar blev det ett enda fiasko - inga Hollywood- eller ängellockar här inte, bara rakt eller kreppat hår. Modern som jag är vägrade jag fortfarande titta på den medföljande DVD:n och klickade mig in på Youtube i hopp om att finna tips om hur jag skall skapa de perfekta korkskruvaslockarna. Efter att ha tittat på några videosnuttar, vilka jag hittade med sökorden "how to make curls with a flat iron" (och några som fanns länkade vid högra sidan också) återgick jag till spegeln och min Remington och började - et voilá! Även jag som definitivt inte är någon höjdare på att fixa frisyrer hade vips korkskruvslockar hela håret fullt!

Det finns massor av olika stilar att göra lockar och jag tycker det är bäst att testa sig fram. Rekommenderar verkligen varmt att titta några videosnuttar på Youtube How to make curls with a straightener och sedan bara öva, öva och öva.

Några tips som jag fått/lärt mig på vägen till proffs på att fixa lockar i håret:

- ha bra belysning
- dela håret i mindre delar och fäst de övriga med spännen så de inte hänger i vägen (de bara irriterar!)
- använd stylingmousse i handdukstorrt hår innan du ens plockar fram tången
- ha inte bråttom - det blir bara stressigt då
- använd en spray eller lotion som skyddar håret från hettan (själv använder jag en från L´oreal och den är riktigt prisvärd)
- kläm en passlig "bit" hår mellan tången, snurra "ändan" ett varv runt tången och sväng ännu dessutom hela tången 180 grader mot dig själv och dra tången långsamt nedåt mot golvet
- låt lockarna svalna ordentligt innan du sprayar dem
- för att få en litet mer naturlig look kan du försiktigt borsta igenom lockarna och sedan spraya

Själv har jag varit riktigt nöjd med min Remington, trots att den inte hör till den dyraste kategorin och jag kan varmt rekommendera den åt alla som vill ha en bra och prisvärd hårtång i medel-prisklass. Som namnet redan avslöjar fungerar tången bra både då man vill fixa håret rakt och lockigt - praktiskt och sparar utrymme dessutom!

Intresserad?

Är du i behov av påfyllning i din garderob?

Fred Perry, H&M, InWear..

Hör av dig om du är intresserad av något av dessa!

Shit!

Mitt hjärta stannade säkert för några bråkdelssekunder när jag vaknade i morse och tittade på klockan: 11:10! Shit! Och jag som aldrig sover så här länge! Chocken lugnade sig dock snabbt när jag började fundera noggrannare efter och konstaterade att det ju egentligen inte har något betydelse att jag sovit så länge när jag inte ens har något program planerat för dagen.. Från att ha (antagligen) sett ut som en chockad baby som just sett sig själv för första gången i spegeln, förvandlades jag till att se ut som en lugn spinnande kissemisse.

bilderna från weheartit.com

Att äta frukosten långsamt är vad jag kallar verkligt lyx och egoistiskt nog om jag antingen får göra det ensam, allternativt tillsammans med någon som inte är pratglad. Dagens frukost bestod av kaffe (vilket jag tyvärr lyckades koka litet för starkt då föräldrarna visst gömt kaffemåttet och jag fick ta till en matsked..), päron och färsk ananas, samt Helsingin Sanomat. Det är ganska konstigt hur jag tidigare helst åt smörgås med otroliga mängder ost, skinka och grönsaker, allternativt gröt eller mysli och yoghurt, till morgonmål, medan jag idag föredrar kvarg med nötter, frukstpuré och litet branflakes-flingor, yoghurt med bär och litet mysli eller bara färsk frukt. Jag vet att frukt inte håller hungern borta så länge, men det kändes helt rätt att äta ett lätt morgonmål idag - förmodligen för att jag ju åt knäckebröd med ost när jag kom hem i natt klockan 2..

Igår kväll satt jag på den lokala källaren och avnjöt en kall med tjejkompisen D som jag känt sedan 1996 då vi började lågstadiet. Jag uppskattar verkligen att ha kvar kompisar som man upplevt så mycket med och som man vuxit upp tillsammans med (och i dethär skedet börjar jag låta ca 30 år äldre än jag egentligen är..).

Outfiten igår kväll lyckades jag inte få någon bra bild på, främst p.g.a. brist på ordentlig belysning, vilket ju i sig inte är så konstigt att saknas då det är så löjligt mörkt hela tiden.. Men detaljerna kommer här:

Klocka Michael Kors, tröja H&M

Armband Glitter

Bälte Global Accessorier

Hemmamamma-poäng

Jag gillar att äta och älskar mat, speciellt hemgjord sådan. Med tanke på den ytterst negativa inställningen som jag för tillfället har till halvfabrikat, s.k. färdig mat, skedde ett litet under igår då jag köpte en rotsakspurésoppa från Alepas frysdisk, pimpade den med litet djupfrysta rotsaker och grynost (för att få protein i mig) - och tyckte det smakade riktigt gott faktiskt!

Som bra motvikt gjorde jag för första gången i mitt liv strömmingsbiffar på onsdagen. Jag panerade dem med grahamsmjöl och fyllde med färskost med smak av gräslök. Med kokt potatis, morötter, blomkål och gräddfilssås fyllde vi, jag och sambon, våra magar och åtminstone jag var riktigt nöjd efteråt. Hemlagat och enkelt i höjden!

Mitä ollaan odotettu..

Woopwoop gott folk - ÄNTLIGEN fredag!
Det är någonting magiskt med denna veckodag, men oberoende hur trött man är eller hur bajs vädret är orkar man stiga upp och hinner t.o.m. fixa en hel del extra på morgonen innan man är tvungen att rusa till jobbet (i mitt fall praktiken).
Nu med 2. koppen kaffe framför mig och med ett leende på läpparna sitter jag och har nedräkning - ännu NÅGRA timmar kvar och så börjar veckoslutet! För att inte glömma bort LILLAJULEN!
Försök ni också ha en positiv attityd idag och börja helst redan nu!

Om du har en tråkig stund..

Fastän jag bor i centrum av en stor stad (det där med stor är relativt, men i finska mått är staden faktiskt en av de största!) och endast ett stenkast från ett otroligt utbud butiker måste jag avslöja för er att det inte alls är så fancygt och lockande att gå ut på stan, ut och in i alla butiker när det blåser svin-kallt som idag. Då erbjuder internet ett MEGA utbud på kläder, skor, smycken, möbler, bilar, hundar, katter - vad du än behöver - endast några tangentslag och ett klick med datormusen et voilá! Varan är påväg hem till dig och allt du behöver göra är att vänta. Och betala såklart, ifall du inte redan gjort det på förhand.

Erfarenhet har jag endast från H&M, Lindex, samt Nelly, för att inte glömma det utländska Feelunique(klik klik). Varorna har kommit inom utsatt tid och sedan har de med varierande framgång motsvarat mina förväntningar. Som tur är det enkelt att returnera grejerna, bara man kommer ihåg att göra det inom utsatt tid (varierar mellan shoparna, men i regel är returtiden 14 dygn).

Det bästa med att shoppa på nätet är definitivt att man kan göra det när och var man vill och kan i lugn och ro titta på sakerna utan att ett biträde står och flåsar en i nacken. Så är utbudet på varor oftast bättre på webben än i affärerna, eftersom butikerna sällan har resurser att ta in en hel kollektion på lager. Dessutom är det betydligt lättare att skapa en egen sti, ifall att man inte vill gå i likandana kläder som de flesta andra som köper sina kläder på H&M och andra kedjor, då man kan beställa grejer från utlandet. Kom ändå alltid ihåg att kolla hur det funkar med tullen då ni beställer utomlandsifrån - annars kan en oväntad räkning bli en deprimerande överraskning...

Intet gott utan någonting ont, d.v.s. att shoppa på nätet har också sina dåliga sidor: det är så enkelt att bara klicka hem grejerna att man lätt klickar litet väl aktivt och får ett stort hål i budgeten. Så kan man ju inte prova sakerna i förväg och tyvärr händer det att bilden som man sett på nätet inte motsvarar verkligheten, vilket man inser först då man ivrigt river ut grejerna ut paketet som man svettig burit hem från posten. Returnering av produkter kan också vara invecklat, så det lönar sig att kolla i förväg innan man shoppar loss!

Ikväll har jag hängt runt på Shopbop, Net-a-porter och Nelly och tittat på fina klänningar. Jag drömmer i smyg (hmpf. kanske det inte är så hemligt längre då jag bloggar om det? tönt.) om att klicka hem en klänning att ha på julafton, men har så svårt att bestämma mig.. Rött, glittrigt, svart, med och utan axelband, bara ryggar, långa ärmar - utbudet bara flimrar framför mina ögon och jag har svårt att bestämma mig. För tillfället är jag faktiskt nyfiken på en viss sorts klänningar, men det kanske jag inte skall avslöja här - då är det ju ingen hemlighet heller..

bilden från weheartit.com

Å ångest.

Kanske beror det på mörkret? Eller på veckodagen? Kanske orsaken ändå är att jag sovit dåligt (vilket jag nog inte ens gjort - sov som en stock förra natten!)? Men jag lider av ångest, åtminstone litet. Låt oss altså tillägna detta inlägg åt möjliga orsaker till min ångest - eller vad det nu sen är frågan om.

Har idag för första gången i mitt liv vaccinerat små barn, altså människor under 9 år gamla. Själva stickandet gör mig inget och jag får inga hard feelings fastän barnen skriker som brandsirener, men däremot oroar jag mig över hur ungarna kommer att reagera om några år när de blivit äldre, möter mig som blivit gammal och långsam på gatan och kommer ihåg att det visst var jag som pickat nålar i dem. Får väl hålla mig i gott skick så att jag vid behov kan springa undan alla dem som jag vaccinerat och som jagar mig i hopp om att få slå på mig. Litet i alla fall.

Min handledare på praktiken verkar också ha fått en sådan bild av mig, att jag är världens duktigaste och mest aktiva studerande ever som brinner av iver att få lära mig någonting nytt varje dag. Snacka om att få morkkis när jag i själva verket ibland bara skulle vilja citera årets Big Brother-tävlanden och säga "ei kiinnosta"? Jag är bara människa och med detta enorma mörker och gråa väder som omger oss kan jag inte annat än ha brist på motivation att lära mig nya saker, oberoende hur intressanta de än är. Egentligen vill jag bara ligga hemma under täcket och stiga upp för att koka kaffe och dricka det i all sköns ro, läsa tidningar och lyssna på musik. Möjligen äta glass också, bara för att det är så himmelens gott. Och syndigt.

Jag har flera gånger diskuterat problematiken kring att känna press på sig och att man MÅSTE göra det som förväntas av oss, trots att vi egentligen inte vill eller orkar, både här på bloggen och med min bästaste T. Jag har dragit slutsatsen att känslan av press främst drabbar kvinnor, men att undantag självklart också finns! I mitt fall handlar den ständiga pressen om att äta rätt och hälsosamt (inga godis här inte, bara grönsaker!), hinna motionera tillräckligt (minimi enligt UKK Institutets rekommendation 30min/dag), hinna umgås med vänner, fixa julklappar och unna sig något roligt ibland, sköta om sitt parförhållande och hålla lägenheten i hyfsat skick, jobba och gå på praktik, samt verka intresserad av att lära mig nya saker varje dag (ja, och självklart också lära mig något). UGH. Behöver jag säga något mer? Känner någon igen sig eller är det jag som är håller på att bli knäpp?

bilden från weheartit.com

Och hur många av punkterna kan jag "pricka av" för idag?
- äta hälsosamt (åt sallad till lunch och har tillsvidare ännu inte ätit något syndigt - ännu..)
- motionera (sprang till gymmet, deltog i ett onödigt 30 min långt Core-pass och joggade hem)
- unnade mig någonting roligt (köpte en ny mössa, strumpor samt en hårborste då den gamla sprack på fredagen..)
- lärde mig nytt på praktiken (blå baby = bra, vit baby = dåligt)
- vårda kaveriförhållande (ringde upp två kompisar medan jag småsprang till Stockmann)
- vårda parförhållandet (fixade makaronimössö till middag på sambons begäran - nog räknas det väl?)

Nä-ä vet ni. Bäst att glömma ångesten hemma imorgon - det är ju tyngande att ens tänka tillbaks på allt som skapar ångest inom en. Ghah.

The night continues

Ögonen på snedd, fiilisen i taket. Älskar mina flickor och Blossa-glögg.

Jihuu, I'm on my way!

Vvvvoi juku så glad (och överraskad) jag blev när min bästa E skickade meddelande om en inbjudan som vi fått till söta L till Borgå för att dricka litet glögg - med spets!

På morgonen tog jag det lugnt och passade på att surfa runt på nätet efter idéer till min julklappsönskelista. Temat för listan kan jag summera som jogging och myspys. Tyvärr har jag fortfarande inte blivit något geni på varken Photoshops eller Picasas bildredigeringsprogram med vilka jag så gärna skulle skapa en super-fancy önskelista, så Tomten kommer att få vänta en stund till på min lista..

Dagens joggingtur var litet på 4km lång och med mig hade jag två fröknar från Esbo, nämligen syrrans dvärgschnauzrar. Hundarna är vana att gå längs med landsväg både med och utan barnvagn och det klarar de galant. Men att jogga förstod de inte alls, så jag underhöll alla bilister genom att praktiskt taget dra hundarna edter mig. Jep, hur knäppt det än låter så vägrade hundarna springa brevid eller framför mig utan valde att springa efter mig som ankungarna efter sin mamma!

Nu sitter jag på bussen påväg till stan. Skall fortfort hem och hämta min LBD och de svarta kilklackarna och så bär det av mot Borgå med de bästa hoitsuflickorna. Äntligen skall (spetsade) glöggsäsongen öppnas för i år.

Skål!

Ff - finally friday

Gaahhh, så skönt det är med fredag och veckoslut ÄNTLIGEN! Denhär dagen har varit så otroligt grå och trist att humöret släpat efter som säcken efter tomten (poesi, såhär fredagen till ära)..

Efter en dag på rådgivningen och två checkar, vilka jag gjorde ensam, av mammor, besök i världens sötasre garnbutik på Högbergsgatan och några koppar kaffe tog jag en lite på 6km lång rask promenad med syrrans hundar. Med reflexvästar på oss alla tre såg vi antagligen ut som Tripp, Trapp och Trull, men oj så skönt det var att få andas in frisk luft!

Väl tillbaks hemma hämtade jag Santa Helena:n från källaren och avnjöt det tillsammans med hemgjord skinkpizza. Till efterrätt serverades det pricken på i:et för att få kalla alltihopa FREDAGSMYS - nämligen godis!

Avslappnad, nyduschad och nöjd ligger jag nu under täcket och läser. Kan man vara glad åt lite är man mer än lycklig för en dag som denna!

God natt med er, sov sött!

Papapapaljastuuus

Äntligen har mitt sinne fått ro och mitt problem är ur världen: hälsningar från frissan!

Efter praktiken och BodyPumpen hade jag en ledsamt kort kaffedejt med bästaste T innan jag gick till frissan som T rekommenderat för mig, nämligen Cime Beauty House (klik-klik) på Mechelingatan 18.

bilden är lånad

Jag tycker det är svårt, om inte t.o.m. omöjligt, att förklara färger, så jag visade bilden på Lauren Conrad för att visa för frissan Henna vad jag tänkt mig.

Så satte vi igång. Min uppgift var att bläddra igenom hälften av alla Kauneus ja Terveys- och Trendi-tidningar som jag hittade i hyllan, medan Henna (klik-klik) började processen. 

 

Ja tästä lähdettiin - utgångsläget: grön-grå sliten blond. Ush!

Det hettade en aning kring öronen när jag satt i 10 minuters tid med värme-grejen på huvudet. Eller kanske känslan berodde på nervositeten? "Pidetään sormet ristissä". Gulp.

Voilá! Slutresultatet, vilket jag är supersupersuper-nöjd med! Varm chokladbrun med en ton av mahogny, samt bortklippta torra hårtoppar.

Skillnaden är enorm och jag tycker att den enbart är positiv: denna nya hårfärg framhäver mina ögon bättre och ser betydligt fräschare ut. Henna tipsade mig om Goldwells Colorance-mousse, vilken fungerar som toningsfärg och med vilken man själv kan framhäva olika nyanser i håret utan att skada det. 

bilden är lånad

Kan hända att jag köper en mousse med lätt rött pigment, men nu i början tänker jag bara njuta av färgen som Henna blandat ihop.

Jag rekommenderar varmt Cime Beauty House för dem som vill att frissa-upplevelsen skall:

- vara avslappnande

- personalen är sakkunnig

- stämningen är glad

- utrymmena är fräscha och spa-aktiga

- prisena medelmåttiga (läs: studeranderabatt!)

Till slutet av året får man 10 euro rabatt på alla tjänster (frisör, smink, kosmetolog, massör, tan spray, hypnotisör) på Cime, bara man printar ut rabattkupongen från deras hemsida.

Surpriiiise!

Ett snabbt hej från rådgivningpraktikanten. Jag vaktar för tillfället en söt 16 dygn gammal ljushårig kille, diskuterar barnvagnar med mammor (utgående från vad mina hel-proffsiga systrar berättat åt mig, thhiii) som om jag visste något och har ett proffsigt förkläde på mig.
Ikväll kommer en annan överraskning och den ser jag verkligen fram emot!

Sleeepyhead

Att missa sin skönhetssömn under EN natt är okej - man överlever nästa dag med någolunda bra min. Men att missa sin skönhetssömn TVÅ nätter i rad är för mycket: snacka om mörka påsar under ögonen och fylle-fiilis!

Jag har nu under de två senaste nätterna sovit mellan 4 och 5 timmar, vilket är helt på tok för litet  för att jag skall orka koncentrera mig och kunna hålla mig skärpt. Tyvärr har jag ingen aning om varför Nukkumattis sömnkorn inte hamnat i min ögon, utan blåst fort förbi och ersatts av adrenalin-liknande pirr-framkallande preparat i min kropp. Tröttheten känns som värst på morgonen, samt under praktikdagen, men har under båda dagarna försvunnnit då jag kommit hem och fått mitt eftermiddagskaffe. Idag var jag visserligen så trött att jag inte orkade stressa iväg till BodyCombaten, utan valde att vila en stund på soffan i sällskap av Stockmanns Premiere-katalog. Tips till jultomten: min lista landar snart i din postlåda!

För tillfället har jag som tur något att se fram emot och utan att avslöja allt för mycket...

Ah så skönt det är att ha någonting att se fram emot!

alla bilderna är lånade

Huonosti nukuttu yö

Igår bloggade jag om måndagar och hur tunga de kan vara. Men ja, nu får jag nog äta upp mina ord: denhär tisdagen känns ju tyngre än vilken som helst normal måndag efter en ytterst kort nattsömn. Efter 2 koppar kaffe ska jag nu sätta igång. Ugh.

Lllovely monday - fact or fiction?

Måndagen nämns aldrig då man ber någon avslöja sin favoritdag eller -tid och inget konstigt med det, eftersom måndagen inleder arbets- och skolveckan och innebär att det härliga lediga veckoslutet är slut, vardagen och dess plikter börjar och det är en hel vecka var tills följande helg. Stackars måndagar - ingen tycker om dem!

Därför vill jag trösta alla stackars måndagar med detta inlägg och prisa måndagen (eller åtminstone denhär, 14.11.2011) eftersom denna dag, trots att det är måndag, varit en bra dag för mig!

På morgonen vaknade jag precis före väckarklockan och tänkte "hoppas väckarklockan ännu inte börjar ringa på länge" och med ens började den förstås klinga sin gälla ton "upp och hoppa, skolan kallar!". Kokade en STOR kopp mugg kaffe åt mig och fixade mig färdig för att åka till skolan för att lyssna på presentationer av examensarbeten. Jag kände mig som en hoppfull och pigg liten skolelev påväg till skolan då jag sprang till bussen. Eftersom hälsovårdarutbildningen för min del i princip endast består av praktik (alltså gratis arbetskraft..) innebär en skoldag här och var som perfekt motvikt till arbetsdagen, eftersom jag får/kan vara mig själv och behöver inte spela nyfiken på att lära mig någonting nytt varje dag (vilket man ju gör på praktiken, oberoende om man vill eller inte) utan får vara mig själv och ansvarar själv för min inlärning = väljer själv om jag lyssnar på presentationerna eller inte. Dessutom fick jag spendera hela dagen med mina söta vänner E och R, vilka jag inte hinner träffa under praktikperioderna.

UGG-säsongen är inledd!

Jag vet inte hur ofta jag skall upprepa dethär, men jag säger det igen: jag är estetiker. En lyckad outfit for today kan rädda även den usslaste dagen för mig! Imorse skippade jag de sedvanliga farkkuna och drog strumppisar och kjol på mig - vips kände jag mig som en ny typ! På rådgivningen är det knappast så praktiskt att ha kjol på sig, vilket var en delorsak till att jag ville ha en på mig idag. Allt sedan jag var liten har jag älskat att vara fin och det draget finns fortfarande i mig, även om "att vara fin" innebar en ljusgul prinsess-spets-klänning då jag var 5 år gammal och idag innebär det beige-rutig kort kjol, svarta strumppisar, UGG:s och vit tunn tröja från Tommy Hilfiger (vilken jag fyndade på Galna Dagarna - grymt bra fynd!). Att dessutom ha sin finaste klocka, Michael Kors, på sig får en att känna sig ännu finare - också på en måndag!

På kvällen blev jag positivt överraskad då jag traskade in till omklädningsrummet på gymmet: stod inte min bästa T där och var påväg på samma BodyPump-pass som jag? Efter passet gick vi svettiga och fina via Citymarket och handlade och sedan till var sitt hem. Åtminstone traskade jag den sista sträckan, vilken jag gick ensam, med ett stort leende på läpparna - trots att det är måndag!

På väggen hemma hos min Famo hängde det ett orspråk, vars innehåll jag förstod först då Famo avlidit för flera år sedan, under en skrivkurs i modersmål i gymnasiet: Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt.  Jag analyserade ordspråket under kursen och jag kommer ihåg än idag hur jag inte klarade av att läsa analysen till slut framför klassen då orden försvann i min gråtiga röst. Ordspråket är numera mitt motto och jag försöker med jämna mellanrum påminna mig själv om det, speciellt i de stunder då det känns att allt går fel - underligt ofta under måndagar faktiskt!

Problemet finns på mitt huvud

Under den senaste månaden har jag haft ett problem som påminner om sin tillvaro varje gång jag ens går förbi en spegel och slänger en hastig blick i den: min hårfärg.

Jag älskar tidningar, speciellt tjejtidningar som är fyllda med bilder av årstidens trender och kändisar, men jag har märkt att jag nu i stället för att hastigt bläddra förbi dem i stället verkligen letar inspiration i dem, eller nja, snarare PÅ dem - jag stirrar alltså sida upp och sida ner på människornas hårfärger.

Min naturliga hårfärg är typiskt finsk, alltså musgrå. Jag började färga håret på 4. klass och då var detnyansen ljus kastanj som var hot. Senare bytte jag ut den ljusorangea färgen mot en mörkare röd, men den färgen syntes inte så mycket då jag oftast gömde huvudet i ridhjälmen.
I högstadiet gick jag för första gången till frissan och lät fixa blonda ränder. Nej vänta, låt mig korrigera: jag blondade hela huvudet med ca 5cm breda ränder. Kombon vaniljparfym och de blonda ränderna blev nästan legendarisk, men vadå - någon gång under sin livstid skall man väl få vara litet fjortis? Som tur var det bara tillfälligt.

Så fortsatte jag färga håret mörkare och mörkare med åren och förra våren såg jag ut såhär:

Utbudet på härfärger i butiken hade endast en enda färg kvar som kunde göra mig mörkare, nämligen svart. Att min hud var ljusare än någonsin efter den långa vintern fick mig att se ännu mer anemisk ut med mörkmörkmörk-brunt hår. Så när sommaren äntligen kom traskade jag till frissan för att få några ljusa ränder fixade. Så startade ett härligt gör-mitt-hår-ljusare-utan-att-förstöra-det-projekt och med ett lyckat slutresultat (ja, lyckat i och med att jag fortfarande har håret kvar och inte borttorkat):

Från brunt med ljusa ränder till...

Blobloblond!

Mitt problem består av följande komponenter:

- jag vill färga håret mörkare, men absolut inte så mörkt som det var för ett år sedan

- nyansen skulle gärna få vara varm, eftersom den kalla blonda nyans som jag för tillfället har på huvudet ser mer grå ut och får mig att se gammal ut!

- höstens trendfärg är brunröd, vilken låter skrämmande då nyansen röd innebär lågstadiet och red head för mig, nej tack! Mitt hår innehåller en hel del pigment och jag vill ogärna se ut som Pippi Långstrump

- jag trivs egentligen med min ljusa hårfärg, men skulle ändå vilja ha den en aning mörkare - hur skall det förverkligas? Inga mer ränder tack! De ger en sån jäkla utväxt..

Hur skall jag altså kombinera brunt med varm nyans, utan att få röda anor i det? Eller kan man ha en röd nyans i håret utan att få Pippi-look?

Eva Longorias hårfärg ser lockande ut, men består den av olika färgs ränder eller?

Lauren Conrads hårfärg ser lockande ut, men hur förverkligar jag den?

Bilderna på Lauren Conrad och Eva Longoria är lånade.

Har någon en synpunkt på detta så lyssnar jag gärna. Nu skall jag bläddra igenom nyaste Cosmopolitan och kolla deras utbud på hårfärger..

Att göra någonting ovanligt..

Imorse gjorde jag någonting ovanligt: sov länge.



Allt sedan jag varit liten har jag varit den pigga lärkan på morgonen. Jag minns med ett leende på läpparna hur jag på lördagsmorgnarna steg upp före klockan 8 och gick till köket för att koka kaffe åt föräldrarna och tassade sedan till deras sovrum och meddelade att kaffet var på kommande och att det nog var dags att stiga upp.

När det gäller arbete åker jag helst till jobbet på morgonen, eftersom jag är som effektivast den tiden på dygnet och får således också åka tidigt hem tillbaks. Kvällsturer, vilka inom vårdbranschen oftast börjar kl. 13 eller 14 får mig att bli rastlös och känna mig onödig då jag oftast ändå vaknar tidigt och sedan bara går hemma och väntar på att få åka till jobbet - frustrerande, eller hur? Jag blir så otroligt rastlös om jag inte får "vara effektiv" på morgonen utan bara tvingas vänta (så ni kan gissa hur pain julaftonen har varit för min och för min familjs del då jag vaknade redan kl. 4 och satte mig framför TV:n och väntade på att Joulupukin kuuma linja skulle börja, samt på kvällen då julklapparna kom..)



På senaste tiden har jag dock förändrats så att jag gärna sover länge på morgonen. Detdär med länge är förstås relativt, men för mig innebär det att sova till kl. 10, vilket jag gjorde imorse. Erkänner att jag blev litet till mig då jag tittade på klockan och den var så "mycket", men konstaterade fort att det ju inte har någon betydelse vad klockan är: jag är ledig idag och har endast planerat att gå till matbutiken, that´s all! Möjligen skall jag också lacka naglarna veckoslutet till ära - på vardagarna får jag ju inte ha nagellack då jag är på praktiken.

Nu skall jag surfa runt en stund på Ellos, Nelly och Mulberry och drömma mig bort bland mer och mindre realistiska drömmar..

Ha en skön lördag!

Dear Santaclaus..

Julmusik, glitter, granris, pynt, prasslande paketpapper, röda luvor och släktingars frågande efter önskelistor... Aikuisten oikeesti - skall det redan bli jul igen?

Gick förbi den ah-så härliga second-hand butiken Ruuturouva och var tvungen att sticka mig in för att fråga efter en skönhet som hängde i fönstret: en röd Mulberry Bayswater. Väskan var i snyggt skick, en aning sliten men sådär passligt vintage. Även priset var helt okej, men eftersom jag drömmer om en svart eller konjaksfärgad nöjde jag mig med att beundra den.

Påväg hem lekte jag med tanken att endast önska en konjaksfärgad Bayswater i julklapp. Observera att jag lekte med tanken - drömma får man ju alltid! Jultomten skall visst inte komma så enkelt undan i år att han endast behöver bära ett paket till mig, eftersom jag bestämt att jag skall belöna mig själv med en Bayswater den dagen då jag äntligen blir vuxen och har pengar i överflöd. Sannolikheten att det sker är inte så stor, men jag är väl förberedd och har en plan B: ett bra erbjudande eller ett bra kap i en second hand-affär är tillåtet, även om jag inte ännu blivit varken vuxen eller rik. Hihii.

Lauren Conrad, vars böcker jag håller på att läsa, har visst samma väsksmak som jag?

Alla bilder är lånade

How it ended up

Jag bloggade tidigare idag om hurdan ENORM ångest bara tanken av morgondagens omtent och mängden som jag övat till den jag led av. Så farligt som jag beskrev det var det ju kanske inte, men jag står ibland helt enkelt inte ut med mig själv och min lathet som jag oftast drabbas av speciellt då jag borde läsa till tent eller städa - två saker som är sköna då de är gjorda, men en tortyr om de finns framför en.

På nätet hittade jag några övningsuppgifter som jag övade läkemedelsräkning på medan jag hade kladdkakan och svalna på  fönsterbrädet. Repetitionen gick helt okej, så jag belönade mig skälv med en stor bit kladdkaka, vaniljglass och kaffe när sambon kom hem.

Eftersom jag inte är så värst intresserad av ishockeyn som kommer i TV:n ikväll (Finland-Ryssland, ifall ni inte visste) drog jag springskorna på och styrde stegen mot Sandudd. Det är konstigt hur jag gång på gång kan springa samma länk runt Sandudds begravningsplan utan att tröttna på den, medan rutten kring Tölöviken inte känns det minsta lockande efter att ha slitit på den i 1 år aktivt då jag bodde på Tölögatan. Igår testade jag en helt ny rutt, vilken hag tillsivdare bara promenerat runt tillsammans med T. Med Samsungen i bakfickan joggade jag iväg och konstaterade fort att jag hade helt för litet kläder på mig då jag närmade mig havsstranden. Eftersom en del av rutten inte är belyst höll jag mig varm genom att springa fortfare än normalt och det kändes: då ännu 2km återstod var jag färdig att ge upp för första gången på länge! Tyvärr var det inget allternativ då jag inte hade busskortet med mig, så jag joggade sakta-sakta hemåt. Slutresultatet blev ändå ett gott humör, svett och litet värk i knäna p.g.a. den iskalla vinden. Ja, det är kanske också värt att nämna att totala sträckan blev hela 7,82km och 48 minuter (varav jag stod 4 minuter hemma vid ytterdörren och försökte tränga in telefonen i bakfickan).
Jag rekommenderar varmt appen Runkeeper för den som är intresserad av hur långt de springer, kaloriförbrukning etc. Ett gott tips: kolla inställningarna innan ni sticker iväg med telefonen i fickan; det känns ganska knäppt att ha en kvinnoröst som berättar "average-pace" etc. med gäll röst med 10 minuters mellanrum då ni springer förbi någon. Stäng alltså av rösten!

Ännu en dag kvar och så är det helg - hur skönt är inte det? Då skall vi fira pappa!

My day off - time to study?

Mmh. Som rubriken kanske redan avslöjar har belönade min handledare mig idag med en ledig-dag från praktiken, eftersom hon bl.a. hade inplanerat möten som jag ändp inte skulle kunna/få/behöva delta i.
Känns som om halva dagen redan gått och jag har inte åstadkommit någonting; avskyr denna känsla! Ändå kan jag i all korthet avslöja att jag rännt runt på stan och letat efter billiga tröjor att ha på rådgivningen (har helst inte mina märkeströjor där i riskzonen för att bli på-pissade eller -drägglade), en farsdagsgåva, material till farsdagskort samt mat. Inga större fynd blev det tyvärr idag och det tillsammans med faktumet om att jag egentligen BORDE repetera inför morgondagens omtent väcker en så mega-stor ångest och panik inom mig att jag tvingades baka. Kan ni gissa vad?
Uugh. Nu MÅSTE jag börja repetera, honestly!

Pråtpråtpråtein, kvarg it should be!

Ni harr kanske, som jag, märkt att försäljningen av proteinrika produkter som kvarg, kött och grynost skjutit i höjden, medan trenden bland sädesslag och dylika produkter rika på kolhydrater minskat drastiskt inom de senaste två åren. Det skrivs var och varannan dag i tidningarna om hur bagerier tvingas säga upp anställda och hittar på olika bröd, vars mättande, energigivande och fiberrika kolhydrater ersatts av frön och nötter. Priserna på dessa bröd får åtminstone mig som studerande och pihi att rulla ögon: priset på t.ex. en påse Karppinen är det dubbla jämfört med vanligt rostbröd.

Själv har jag inte smakat på varken Perheleipurits Karppinen eller Vaasans Minihiilari, både p.g.a. deras pris, men också av principskäl: jag tycker att bröd skall vara bröd och bestå av kolhydrater och inget annat.

Men nu tillbaks till inläggets egentliga ämne, nämligen mitt the ultimate kvarg-test! Jag åt kvarg redan innan denna hysteri kring low carb high fat började och fick försäljningen av kvarg att explodera, men inte lika mycket som jag i dagens läge gör. Kvarg äter jag för att jag tycker att det är gott, samt håller (åtminstone min) magen mätt länge. För 1½ år sedan då jag konsumerade åtminstone 500g kvarg dagligen märkte började jag dock reagera med magen och mina symptom varierade från magknip till mega gasbildningar (intresseklubben kallar, I know). På nätet har jag på flera forum läst att också andras magar reagerat på så stora mänger kvarg och protein, så det lönar sig att börja försiktigt och öka mängden litet åt gången!

I dagens läge äter jag max. 250g kvarg/dag, oftast till frukost och kvällsmål. Jag äter aldrig min kvarg naturell, utan piffar upp den med frukt, bär, nötter, frön eller flingor. För tillfället gillar jag mest kombona:

1. kvarg-Piltti/Bona-Branflakes-hackade nötter

och

2. kvarg-bär-Branflakes-hackade nötter-honung

Flingor tillsätter jag främst för att jag älskar dendär crunch-crunch-fiilisen man får då man tuggar i dem, men också för att öka mängden fibrer. Nötter och frön ger samma härliga tuggmotstånd, men innehåller också mjuka fetter, vilka jag strävat efter att öka i min kost.

Efter att aktivt ha konsumerat kvarg av olika slag i närmare 2 år tänkte jag passa på att dela med min av min kunskap och erfarenhet och betygsätta några av de vanligaste sorterna. Tyvärr hittade erbjöd inte Googles bildsökning fynd på dem alla, men åtminstone på några.

Xtra-kvarg (500g) /100g (S-gruppens butiker)

Energi: 60 kcal

Protein: 10g

Kolhydrat: 4,0g

Fett: 0,3g

+ ganska mjuk, enkel att äta som sådan med sked, neutral smak, billig, räcker bra för två

- stor burk som tar länge att äta upp (om man är ensam), omöjlig att äta som sådan

Milbona kvarg (500g)/100g (Lidl)

Energi: 68 kcal

Protein: 12,2g

Kolhydrat: 3,9

Fett: 0,2g

+ billig, stor burk som räcker bra för två

- besk smak, cement-liknande konsistens i vilken skeden hålls och stå upprätt

Rainbow kvarg (250g)/100g (S-gruppens butiker)

Energi: 70 kcal

Protein: 12g

Kolhydrat: 4,0g

Fett: 0,5g

+ neutral smak, smart form på förpackningen, billig

- konsistensen är för stel i min smak och kräver utspädning med saftsoppa eller mjölk

Valio Pehmeä (250g)/100g (alla större matbutiker)

Energi: 60 kcal

Protein: 10g

Kolhydrat; 4,3g

Fett: 0,3g

+ härligt mjuk konsistens, kan ätas som sådan, smaken mest neutral av alla dessa

- dyr i jämförelse med de billigaste märkenas

Ehrmann (250g)/100g (alla större matbutiker)

Energi: 57 kcal

Protein: 9,8g

Kolhydrat; 4,1g

Fett: 0,2g

+ mjuk konsistens, kan ätas som sådan, ganska neutral smak, välkänd = bästa smaken?

- näst-bäst enligt mig, smaken kunde vara ännu litet neutralare

Summa summarum: skillnaderna mellan de olika produkterna är innehållsmässigt mycket små, men enligt mina smaklökar lönar det sig att hellre köpa de litet dyrare burkarna, eftersom de smakar bättre. För att citera min kära Famo måste jag ändå konstatera att smaken är som baken, den kan delas i två delar; dessa är endast mina åsikter och någon annans smaklökar kan tycka helt olikt än mina.

Alla bilder är  lånade