måndag 10 december 2012

Fasten the seatbelts

Whoa - hur bråttom kan en människa egentligen ha? En dryg vecka i nya lägenheten är redan bakom, men tiden känns snarare som en dag - tiden bara flyter iväg! Total kaos heen mma, flyttlådor, hushållssysslor, cykla till jobbet i -15 grader, ny arbetsplats med helt nya arbetsuppgifter, möbeluppköp - det är vad jag sysslat med under de senaste dagarna.

Efter att ha packat upp lådor, kånkat grejer av och an samt försökt vänja oss vid att bo tillsammans med någon igen (både jag och T har i drygt 1 år bott för oss själva och det krävs en hel del energi att anpassa sin egen livsstil vid någon annans..) kändes det som en inbjudan till slottsbalen när vi fick en inbjudan till bastukväll hos ett kompispar. Själv valde jag att börja bastubadandet med att dra ut på en kort joggingrunda i kylan och mörkret. Att jogga och enbart höra snön knarra under skorna och höra sin egen andning är så otroligt avkopplande efter att ha kånkat (svintunga) lådor i en vecka att man knappt kan tro det! Gissa bara hur guldvärt det sedan kändes att sätta sig på bastulaven, slänga vatten på röset och bara låta värmen svepa över en? Singing hell yeah..

Fazer Café 02/2012
Trots att det egentligen var meningen att enbart bada bastu, fick vi en så pass bra drive på att vi bara var tvungna att avsluta den goda kvällen med en runda på krogen. T valde att åka hem, medan jag, E och J dansade och skrattade tills långt in på småtimmarna och njöt av (underligt) bra musik. Med ett löjligt brett leende på läpparna promenerade jag sedan hem och kröp upp i min vår nya säng, vilken jag köpte på fredagen - ex tempore.

Att förra veckan enbart hade 4 arbetsdagar (för min del) kändes som en lottovinst: med så mycket nytt omkring sig är man helt utmattad redan av bara vardagen, trots att man knappt hinner göra något mer än jobba, sköta huset och förundra sig hur stora förändringar livet kan innehålla på enbart 6 månader. Jag skulle aldrig ens ha kunnat drömma om att göra något motsvarande, men (åtminstone tillsvidare ;)) har jag varit mycket nöjd med mitt val.

 
Burj Kalifa/Dubai 02/2012
Vera Inger Victoria 11/2012
Huhheijjaa - kuinka kiire ihmisellä voikaan olla? Reilu viikko on jo kulunut, mutta koska aika on kulunut kuin siivillä muuttolaatikoiden kanssa tapellessa, tuntuu minusta enemmänkin kuin aika olisi kulunut päivän verran. 
Töitä, laatikoiden purkua, huonekalujen ostamista, suunnittelua ja haaveilua, sekä tietty yhteisen elämän aloittamista ja siihen sopeutumista - siinä on tasan kaikki mitä olen kuluneen viikon aikana ehtinyt tehdä. Voittekin vain arvata kuinka lottovoitolta kutsu saunailtaan tuntuikaan lauantai-iltana. Muiden lämmittäessä saunaa, päätin itse lähteä vielä happihyppelylle ja voi jukra miten rauhoittavalta tuntuikaan hölkötellä pimeässä yksinään, pelkkä lumen narskunta ja oma hengitys taustamusiikkina. Vaikkei arkeen tällä hetkellä mahdu töitä ja kotia kummempaa, olen ollut aivan rättipuhkipoikki. 
Jaa, takaisin vielä saunailtaan. Tarkoitus oli, että kävisimme pelkästään saunomassa mutta fiiliksen noustessa suuntasimmekin keskustaa kohti. T jatkoi matkaa kotiin, minun, E ja J:n tanssiessa ja naureskellessa läpi yön, nauttien (yllättävän) hyvästä musiikista. Leveä, väsynyt virne naamalla kävelin sitten yön pikkutunteina kotia kohti ja rojahdin onnellisena uuteen sänkyyn (jonka ostin n 20 minuutissa perjantaina - beat that!).
Onnekseni viime viikkoon kuului vain neljä työpäivää: uusi elämä ja uudet kuviot vaativat uskomattoman paljon energiaa! Toisaalta en olisi ikinä uskonut tekeväni tälläisen vedon, jos joku olisi siitä puoli vuotta sitten vihjaillut. Silti olen (ainakin edelleen ;)) tyytyväinen päätökseeni.

06/2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3