På måndagsmorgonen visste jag direkt att allting inte stod rätt till, då chefen hade ringt till mig på morgonen, medan jag ännu sov och jag visste direkt vad det var frågan om: min kvällstur hade visst bytits ut mot en morgontur, utan att jag visste om det. Great. Som tur var ingen skada skedd och resten av veckan hann jag till jobbet i tid, men hade det desto mer bråttom.
Ärligt talat minns jag inte att jag skulle ha gjort något mer spännande än jobbat 7-15, förutom på torsdagen då jag jobbade 7-18:30, cyklat till och från jobbet, varit ute och gått med härliga K, fixat julklappar, lagat mat och sovit. Visst hann jag väl till gymmet en eller två gånger, men i övrigt flöt dagarna förbi som på moln. Nej nej nej, jag får ju inte glömma bort pepparkaksbaket och julgranen, som T burit in en eftermiddag då jag kom hem från jobbet. Gissa bara hur glad jag blev?
På torsdagkväll reserverade vi bastun, fixade tortillas och kollade Sex and other drugs. På fredagsmorgonen vaknade jag tidigt, packade ihop vad jag behöver för att överleva en vecka, samt julklapparna och satte mig på tåget hem mot syd. På kvällen hade vår gymnasieklass klassträff, vilken var en SÅ lyckad tillställning att jag fortfarande ler av att bara tänka på den: gamla kompisar, god mat och dricka, sitz och musik; en perfekt början på jullovet helt enkelt!
Gårdagen marsade jag mest omkring som i dimma, men drack åtminstone en massa glögg och handlade mat med mamma, samt sov. På kvällen somnade jag som en stock och sov som ett litet barn i min enorma prinsesssäng till liter över 9 på morgonen.
Idag var det dags att träffs två härliga barndomskompisar, L och D. En lång, avkopplande promenad och mycket prat och skratt i dessa två härliga tjejers sällskap, samt en rask promenad hem och få sätta sig vid ett dukat matbord - ah! En tupplur på prinsessängen, glögg och pepparkakor, samt en åktur, vars mål var att kolla in folks julbelysning, med föräldrarna är vad jag vidare gjort idag och nu väntar jag på att bastun skall sättas igång, så jag får värma mina iskalla tår och skrubba mig ren inför firandet som börjar imorgon. Julafton kommer att bli exceptionell i år, då den varken består av jobb eller småbarn (de firar med oss först på annandag jul i år), men jag ser fram emot den och dess lugn redan - verkligen. Enda som känns litet ledsamt är att T befinner sig i ca 257 km från mig. Efter att ha bott tillsammans i 3 veckor känns det - smörigt och klichéaktigt nog - litet tomt.. Samtidigt kan jag ju konstatera att det också är första julaftonen på 5 år som jag kommer att fira utan pojkvän - how sad ain´t that?
Huhhuh, miten kiireinen viikko minulla onkaan takanani!
Viikko alkoi hienosti maanantaiaamulla, jolloin herätessäni hieman vaille 9, huomasin osastonhoitajan soittaneen ja arvasin heti: iltavuoroni oli nähtävästi vaihtunut aamuvuoroon, mutta siitäpä ei oltu kerrottu minulle. Nojoo, ei hätiä: loppuviikon olin joka päivä töissä ajoissa 7-15 paitsi torstaina 7-18:30 ja kiirettä piti. Rehellisesti sanottuna en edes muista koko viikon tapahtumia, koska taisin pääasiassa käydä töissä, syödä, nukkua ja käydä salilla kahdesti, sekä lenkillä K:n kanssa (kiitos vielä kun otit yhteyttä!). Jossain välissä ehdin leipoa pipareita ja hankkia kuusenvalot joulukuuseen, jonka T oli nostanut sisälle yksi iltapäivä. Arvatkaa vaan sitä riemun määrää kun tulin kotiin ja huomasin kuusen olohuoneessa ;)
Perjantaiaamusta pakkasin tavarani ja joululahjat ja suuntasin kohti juna-asemaa ja Etelä-Suomea. Illalla lukioluokkani vietti luokkakokousta sitsien muodossa ja hellurei mikä alku se olikaan joululomalle: aivan mahtavaa! Lauantai sujuikin sitten sen mukaisesti puoliunessa ;) Noh, kävin kai sentään kaupassa äidin kanssa ja illalla perinteisillä glögikutsuilla. Yöni nukuin kuin tukki, kiitos jättikokoisen prinsessasängyn, joka on löytänyt tiensä huoneeseeni (juuri sopivasti muuttoni jälkeen..).
Tänään kävin lenkillä kahden lapsuuden ystävän kanssa ja kyllä oli piristävää höpötellä tyttöjen kanssa kirpeässä pakkasessa ja loppujen lopuksi lompsin jopa kotiin asti - juuri sopivasti katettuun pöytään! Se, jos jokin on luksusta!
Ilta on sujunut rauhallisesti päikkärien, glögin sekä ajelun, jonka päällimmäinen tarkoitus oli kartoittaa ihmisten jouluvalotkehitelmät, vanhempien seurassa.
Jouluaatto tulee tänä vuonna olemaan todella erikoinen, koska tapansa mukaisesti siihen ei kuulu lapsia, eikä töitä. Lapset astuvat kuvioon vasta tapanina ja töihin menen vasta 27. päivä. Kliseistä kyllä on pakko myöntää, että pieni ikävä jo kaivaa: tänä vuonna vietän myös ensimmäistä kertaa 5 vuoteen joulua ilman poikaystävää, kiitos 257 km välimatkan. Kolmen viikon yhdessäolon jälkeen on suorastaan vähän tyhjä olo...
pics from weheartit.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3