Happiness is not something ready made. It comes from your own actions.”

Lycklig, lyckligare, lyckligast. Lycka. Vad gör människan lycklig? Vad är lycka egentligen - någonting stort och sensationellt eller någonting litet och icke-märkvärdigt? Om man inte känner sig lycklig då - kan man göra någonting åt det själv eller behöver man hjälp från en utomstående?

Många frågor, få svar. Jag började igår kväll fundera på det här med lycka och vad lycka betyder för mig. Jag har märkt hur jag på sistone varit sur så gott som dagligen, vilket är någonting helt nytt för mig som anser mig vara en glad, solig person. En orsak till mitt dalande humör har definitivt varit flytten till Björneborg, vilket inneburit en helt ny start på en ny era i mitt liv - definitivt stressande, nervkittlande och nervöst, ensamt och tungt. Samtidigt har flytten fört med sig mycket positivt: en chans att börja om från början, lära sig nya saker och bli mer självständig. Det är nu drygt 1½ månad sedan jag anlände med cykeln i handen och väskan på ryggen och kände mig exakt lika liten som då jag med väskan på ryggen, en ljusgul t-skjorta och lila shorts på mig stegade mot skolbyggnaden under mitt livs första skoldag.

Det har harmat mig otroligt mycket att mitt humör varit så mycket sämre än "normalt", eftersom det inverkar (utan tvekan!) även på mina medmänniskor och får relationerna att lida. I flera tidningsartiklar har jag läst om positive thinking och hur stor inverkan ett positivt tankesätt kan ha på humöret. Och visst kan jag erkänna att jag på sistone tänkt väldigt negativt om allting: mig själv, mitt utseende, mitt humör, jobbet, parförhållandet, framtiden - allting! Kunde ett positivare tankesätt ha besparat mig från en massa tårar och stress? Kanske värt ett försök?

Jag blev ärligt talat sur på mig själv imorse då jag steg upp och slängde en blick i spegeln och tänkte "hmpf, jaja, man ser nog på den putande magen att jag visst ätit litet extra under helgen" medan jag skannade den halvnakna kroppen med blicken. Sablar också! Varför kunde jag inte i stället beundra min kropp och säga Good morning beautiful? Direkt stötte jag den negativa tanken åt sidan och sade Du är fin åt mig själv och kände efter - och visst kändes det betydligt bättre!

Det är redan en tid sedan årssikftet och höjdpunkten för att göra nyårslöften, men följande löfte är inget nyårslöfte, utan förhoppningsvis ett livslångt löfte åt mig själv (eller åtminstone ett gott försök!): från och med denna dag tänker jag börja tänka mer positivt, försöka se det positiva i allting - även i det mest negativa och trista, och känna efter hur det påverkar mitt humör. Trots att jag förändrar mitt tankesätt tror jag inte att världen kommer att bli rosenröd och fylld av sockervadd och marshmellows, men åtminstone tycker jag att det är värt ett försök i hopp om att hitta borttappade glada jag.

Blev det för personligt nu?

Well, nu är det avslöjat.

 Onnellinen, onnellisempi, onnellisin. Mitä onni oikeastaan on - jotaikin hekumaallisen suurta ja ihmeellistä vai jotakin pientä ja merkityksetöntä? Mitä jos ei ihminen tunnekaan itseään onnelliseksi - onko jotakin tehtävissä?
Olen harmikseni huomannut, miten alati positiivinen ja aurinkoinen minäni on väistynyt viime aikoina ja päästänyt varsinaisen kielteisen ajattelun perikuvan ja maisterin tilalleen. Uskon, että osasyy negatiiviseen ajattelutapaani on elämänmuutos, jonka koin n 1½ kk sitten muuttaessani Poriin. Muistan miten astuin bussista pysäkillä, pyörä kädessäni ja reppu selässä ja tunsin itseni tasan yhtä pieneltä kuin ensimmäisenä koulupäivänäni, jolloin kävelin ensimmäistä kertaa kohti koulurakennusta vaalean keltainen t-paita ja liilat shortsit jalassa, reppu selässä. Muutto toi mukanaan mahdollisuuden kasvaa ihmisenä, itsenäistyä ja jopa tutustua paremmin itseeni. Samalla muutto merkitsi pakollista itsenäistymistä ja tyhjän päältä aloittamista, minkä tiedän aiheuttaneen minulle todella, siis todella, paljon stressiä ja päänvaivaa.  
Minua on harmittanut todella paljon huomattuani, että ajattelutapani on viime aikoina muuttunut yhä negatiivisemmaksi ja ajattelenkin lähes kaikesta ainakin joltakin kantilta kielteisesti - ikään kuin suojellakseni itseäni mahdolliselta pettymiseltä. Tämä on aiheuttanut itselleni ja läheisilleni paljon päänvaivaa, itkua ja kyyneleitä ja toki myönnän ihmissuhteidenkin kärsineen tästä jonkin verran. Olisko positiivinen ajattelutapa voinut pelastaa minut monelta stressi-päivältä, säästänyt minut kyyneleiltä ja roikkuvilta suupieliltä? Ehkä.
Minua suoraan sanottuna suututti tänään aamusta kun katsahdin peiliin noustessani ylös sängystä: "jaa-a, kyllä sitä huomaa, että viikonlopun aikana on tullut herkuteltua kun massukin pömpöttää noin paljon" oli ensimmäinen ajatkseni. Hitto vie - miksi minun pitää aloittaa päiväni sättimällä itseäni, häh? Päätin samantien heittää ajatuksen romukoppaan ja totesin itselleni silmää vinkaten Hello beautiful! Ja heti hymy levisi huulilleni ;)
 Vuoden vaihteesta ja uuden vuoden lupausten tekemisestä on jo aikaa, mutta päätin nyt silti yrittää tehdä - en uuden vuoden - vaan toivon mukaan koko elämän kestävän lupauksen: tästä päivästä lähtien aion yrittää muuttaa ajattelutapaani positiivisemmaksi, yrittää nähdä asioiden hyvät puolet ja tunnustella, miten se vaikuttaa fiilikseeni. Tiedän, että elämässä on välillä vastoinkäymisiä eikä kaikki aina voi mennä kuin Strömsössä ja olla yhtä hattaraa ja vaahtokaikkeja, mutta haluan ainakin yrittää ja toivon, että voisin tämän avulla löytää oman, iloisen itseni.

Hmm. Menikö liian henkilökohtaiseksi? 

Noh, tulipahan paljastettua.

 

all pics from weheartit