tisdag 5 november 2013

It´s OK to hate or ignore me after reading this

There ain´t no bad weather - only bad clothes.

En tajua tätä yhtälöä, joten jos joku minua astetta fiksumpi voi sen selittää, otan vastaukset ja valaistukset enemmän kuin mielelläni vastaan: miksi maanantaisen (vakkari-) jalkatreenin - kyykkyineen, prässeineen, lantionnostoineen päivineen - juoksu sujuu kuin vettä vaan? Olen jo parin viikon ajan toistanut itseäni niin, että teen maanantaina viikon rankimman salitreenin, eli pidän jalkapäivän, ja päädyn tekemään ns "palauttavan juoksutreenin" tiistaisin. Kuinka hemmetissä on mahdollista, että pystyn nimenomaan tiistai-iltaisin hiihtelemään kevyesti 10-12 km lenkkejä (ja energiaa jää vielä yli!) suht. reippaasti kipitellen, kun pyllykkää ja reisiä aristaa aiemmin päivällä töissä?



Vietin tämän työpäivän kansliassa sekä diabetes-koulutuksessa istuen ja pyöräilin kaatosateessa parin kilometrin siirtymät. Rankkasateesta ja koleasta kelistä huolimatta lähdin illalla sitten vielä goretex-takkiin, -kenkiin sekä talvijuoksuleggareihin sonnustautuneena pururadalle ja annoin askeleiden viedä.


12.02 km 1h 19 min 20 s 509 kcal keskinopeus 6:37
Juoksua lopetellessani en voinut uskoa Garminin näyttöä: reilut 12 km n 1 h 20 min. Ja yllätin itseni hymyilemästä hölmösti itsekseni. Ketään ei ollut onneksi todistamassa tätä virnettä ja virnuilua, koska ulkona tosiaan jylläsi vuoden toinen syysmyrsky, eikä kukaan tervejärkinen liiku silloin vapaaehtoisesti ulkosalla. Huhhuh pöllöä.


Det finns inga dåliga väder - endast dåliga kläder. Fan en sån klisché, men det stämmer. 
Kan någon smart människa förklara följande ekvation för mig: hur i hela fridens namn är det möjligt att jag dagen efter veckans absolut tyngsta gympass - alltså benpasset med alla benpress etc - orkar med lätta steg dra en 10-12 km länk och fortfarande ha energi kvar i kroppen då jag saktar in och börjar promenera (vilekt jag ofta gör eftersom jag inser att klockan börjar vara allt för mycket så småningom och det fortfarande finns saker och ting att uträtta hemma innan det är sovdags)? Jag tycker det vore mest logiskt att benen kändes som styltor just under den dagen, men icke sa Nicke; detta har jag nämligen erfarat redan i flera veckors tid!
Efter att ha suttit i kansliet samt på diabetes-skolning på jobbet, samt cyklat i ösregn, begav jag mig ut på en "avkopplande länk" på kvällen i hundvädret. Stegen kändes så lätta att jag knappt kunde tro det var sant, där jag sprang på spånbanan iklädd goretex jacka och -skor, samt vinterspringleggings. Snacka om att vara förvånad (och skitnöjd!) då jag saktade farten och tittade på screenen på Garminen: 12 km på typ 1h 20 min! Whoop! Jag insåg att ett löjligt brett leende spreds på mina läppar, men tröstade mig med att ingen skulle se mig - ingen frisk människa beger sig nämligen ut i höststormen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3